Givande samtal vid SIG-IPT-träff; Genomgång av behandlingsmanualen IPT-BN

Det var fjärde träffen ”live” som Svenska ätstörningssällskapet, SEDS, intressegrupp för relationella interventioner (SIG-IPT) genomförde sedan gruppen startade 2017, vid ett av SEDS årliga möten i Stockholm. 2018 bjöd doktorand Malin Bäck in alla behandlare med intresse för IPT vid ätstörning till en träff på Linköpings Universitet, där hon presenterar delar av de resultat som då framkommit genom implementerings och forskningsprojektet IPT-Riksät som startade 2012 och pågick till 2016. Vid detta tillfälle genomfördes en fokusgrupp utifrån hur behandlarna funnit det att tillämpa metoden i klinisk praktik. Utifrån frågor kring vad man behöver för att kunna jobba med metoden var att ha forum att mötas och utvecklas tillsammans i metoden. Det bestämdes då att SIG-IPT skulle ha minst en årlig träff och att vi skulle turas om att bjuda in varandra. Hösten 2018 var vi i Göteborg där vi bland annat hade kollegial handledning i kliniska ärenden. 2019 var vi i Örebro där vi fick ta del av ätstörningesenhetens verksamhet där IPT kommit att bli ett självklart inslag. Malin Bäck presenterade även tankar om en IPT-modell för patienter med anorexi, som en hjälp i rollövergången mot frisk, vid depression och vid relationella utmaningar. Träffarna tid ett abrupt avbrott pga Pandemin till dess att vi började ses på nätet istället. Hösten 2022 hade vi artikelseminarie och nu var det alltså dags för att äntligen få ses ”på riktigt”.

Manualen IPT-BN(m) som är en omarbetning från Fairburns IPT-manual, användes i projekt Riksät när man 2012 satsade på att utbilda terapeuter i IPT vid sju säten i Sverige. Denna manual hade infört användande av matdagbok och en del andra inslag som Fairburn tagit bort i sin studie på 1990-talet för att IPT skulle skilja från KBT till så stor del som möjligt. Genom åren har vi talat mycket om behovet av att gå igenom vad vi i praktiken tänker kring olika interventioner och hur de bör genomföras. Alla hade läst in sig på både behandlingsmanual och behandlingsprotokoll inför träffen. Vi samlades i mindre grupper och delade med oss av olika funderingar vi har som känns mest angelägna. Vi försökte sedan skapa teman som kändes extra angelägna att lyfta. På bilden nedan kan ni se rubriker som vi utgick från i de fortsatta samtalen under dagen.

En väldigt kort sammanfattning av vad dagen landade i är nog att; Manualen är en hjälp för terapeuten, speciellt när man är ny och det fyller en viktig funktion att utgå från faserna och fokusområdena i IPT. Dock är det alltid den unika patienten som är den ”manual” vi behöver bekanta os smed och utgår från för att metoden skall bli användbar. 

Några saker som poängterades:

• • Det är viktigt med en ram för terapin. Det skapar ett explicit narrativ för det jobb vi skall göra och underlättar jämbördigheten, att vi är 2 personer som skall göra ett jobb ihop under en viss tid. Att man skall räkna ner och poängtera antalet gånger varje gång är dock en regel som känns osvenskt, ej så inbjudande och kanske ibland olämplig.

• • Terapeut och patient behöver hitta ett gemensamt språk för det de vill jobba med. Det är inte viktigt att använda vissa begrepp eller självklart rita eller skriva interventioner i en viss ordning. Det kan se väldigt olika ut. Om en utgår från ARRS där det framgår vad vi vill uppnå med en viss intervention så står det inte att det måste göras på ett exakt sätt.

• • Det är viktigare att fokusområde och målformulering görs i samråd med terapeut och patient och att detta kan ta lite längre tid än att det måste bli klart en viss session. Samtidigt kan det vara en poäng att öva att lyfta tänkbart fokus om det blir tydligt mellan T &P för att kunna gå vidare till Behandlingsfasen för att inte fastna i initialfasen. Men Patienten är den som skall bli expert på sitt mående så hen måste med i arbetet.

• • Angående Matprat, kostregistrering, regler om dieter, psykoedukation och annat som inryms även i annan terapi vid ätstörning, ex. KBT-E, användes på ett annat sätt och av andra skäl i IPT än i de andra metoderna. Dessa är symtomskattningar för att förstå mer om de interpersonella triggers som pågår i personens liv, inte för att beteendeförändra ätstörda handlingar. Här är en stor skillnad och något vi inte riktigt förstod när vi tog oss an manualen 2012. Av detta skäl har initialfasen känts svårjobbad så man både skall hinna med IPT och lägga stort fokus på matdagbok. Detta är en av de saker som behöver förtydligas i manualen.

• • Symtomskattning är dock något vi förespråkar varje session och gärna med en graf så patienten kan se hur skattningarna förändras i olika riktningar under behandlingen. Detta som ett underlag för att både kunna borra i detaljerna kring det som hänt under veckan men även se detta ur ett större perspektiv (fokusområdet).

• • Vi samtalade även om olika vårdformer och svårigheten i att arbeta med IPT eller terapi överhuvudtaget när patienter inte själva upplever sin ätstörning som problem eller vill göra några förändringar. För en del personer är sjukrollen tilltalande som en kompenserande identitet. Vi ser att sjukrollen i IPT är ett medel när patienten själv upplever måendet som ett bekymmer som hen vill titta på och överväga att processa på ett eller annat sätt.

SIG-IPT fortsätter med återkommande träffar, online och invivo.