Interpersonell psykoterapi vid ätstörning – en av pusselbitarna i ett rekommenderat behandlingsutbud

Med anledning av att det är den internationella ätstörningsdagen den 2 Juni, kommer det under vecka 22 anordnas olika föreläsningar, bland annat via intresseorganisationen Frisk & Fri. För mer information se här: PROGRAM Drygt 200000 svenskar uppskattas lida av en ätstörning. Vi vet att mörkertalet är stort och att drabbade ofta väntar i många år innan en söker vård, om det alls sker. Tillgängligheten av kvalificerad ätstörningsbehandling är emellertid mycket skiftande. Köerna är långa och kunskapen både bland hälsosjukvård och de som på ett förebyggande sätt träffar den drabbade är ofta begränsade. Nedan finns en (ytterst ytlig) föreläsning om ämnet som jag gjorde i samband med att jag och Hanna Andersson @kampenmotettfriskerjag föreläste för skolkuratorer inom GGVV-regionen i  vintras. Utöver föreläsningen finner ni länkar till andra forum och hemsidor.

Det värmde mitt gamla skolkuratorshjärta att få komma och tala om ett så viktigt ämne för skolkuratorerna i GGVV-området. Extra fint var det att få sällskap av min gamla elev Hanna Andersson som driver@kampenmotettfriskarejag på Insta

I början av maj i år presenterade Socialstyrelsen för första gången Svenska nationella riktlinjer för ätstörningar avseende diagnoser som anorexi, bulimi och hetsätningsstörning. Riktlinjerna finns att ta del av här: RIKTLINJERI utvärderingar kring vad patienter, anhöriga och personal efterfrågar inom ätstörningsvården, har det bland annat efterfrågats ett breddat behandlingsutbud som inte enbart har fokus på symtomförbättring utan att det även skall fokusera på grunden till varför man har en ätstörning, vad den fyller för funktion och hur den vidmakthålls. Det är därför glädjande att Socialstyrelsen med riktlinjerna nu signalerar till dem som skall organisera vården (det är till politiker och chefer riktlinjerna riktas), lyckats presentera en bredd i föreslaget behandlingsutbud, lutad mot aktuell forskning inom området. Socialstyrelsen rekommenderar nu familjebaserad terapi eller ätstörningsanpassad KBT-E i första hand. Drabbade av bulimi och hetsätningsstörning ska få KBT-E för ätstörda eller interpersonell psykoterapi. Om du vill vet mer om KBT-E, finner du mer information på denna länken. https://www.cbte.co/what-is-cbte/a-description-of-cbt-e/Om du är terapeut inom fältet finns här även en länk till en webutbilding i CBT-E https://www.cbte.co/for-professionals/web-based-training/

En studie (ännu ej publicerad) där patienter intervjuats kring upplevelsen av att ha en ätstörning innan de påbörjat psykoterapi, visar på en svårighet att separera vad som är en själv och vad som är ätstörda tankar och  värderingar. Ätstörningen beskrivs som jagsynton, som en integrerad del av en själv eller en relation som både uppfattas som någon att ty sig till i glädje och sorg men även en relation som inte tillåter nära relationer med andra som riskerar hota det band och den makt ätstörningen byggt upp med personen. Relationer till andra blir därför ofta komplicerade även om personen ofta känner sig ensam och har en ambivalent längtan att känna sig förstådd samtidigt som en behöver hemlighålla en stor del av livet med ätstörningen. De intervjuade delgav att ätstörningen initialt kom som ett slags stöd kring något annat svårt i livet som omvälvande förändringar, förluster eller relationsproblem och där ätstörningen erbjöd en känsla av att kunna upprätta kontroll inom en arena, när livet på andra sätt kändes svårt och ogreppbart. Över tid utvecklades jakten efter kontroll till total kontrollförlust, där insnärjdheten mellan jaget och ätstörningen kom att öka och styra hela ens livsutrymme, så pass att de intervjuade hade svårt att föreställa sig ett liv utan att ha en ätstörning. I kontrast till individens svårighet att relatera till dig själv och andra utan att ”sila sig” genom ätstörningen, presenterade deltagarna en distans till sin egen kropp på ett avfärdande sätt och som de beskrev fick dem att dra sig undan i sin ätstörning och distansera sig till andra viktiga nära som vill finnas för dem. Saker som tillfälligt kunde skapa ett mellanrum mellan personen och ätstörningen och som då minskade ätstörda tankar kunde vara just samvaro med andra människor eller ett kärt djur, att engagera sig i något större än en själv så som samhällsfrågor edyl.

Författarna talar dels om vikten att hjälpa ätstörda att identifiera ätstörda symtom som en del av en ätstörning och att det inte är en del av dem själva. Detta kan behöva göras i olika takt för olika patienter, så att individen kan känna självmedkänsla inför sig själv och den situation den hamnat i. Att externalisera ätstörningen från det som är individen kan göras på olika sätt i olika terapimetoder och utifrån olika bedömningsinstrument (ex SASB) och är ett första sätt att göra slut och bryta upp från en destruktiv relation. För många personer med ätstörningen har sjukdomen både blivit en trygg plats att gå till och även om det varit en sträng och dömande relation så kan det för många kommit att bli personens enda vän. Att jobba för att skapa förutsättningar för ett fullvärdigt liv med andra personer, del i en gemenskap och våga bli frisk kan ofta vara en nödvändig del i ätstörnignsbehandlcng. För en del handlar det om att återupprätta det sammanhang man varit och är i. För en del är det att tillskapa något som aldrig funnits. Att sätta upp nya ”livsmål” för vad livet skall innehålla och med vem är centralt, att våga ta plats i relation till närstående och att stå upp för sig själv gentemot ätstörningen. IPT är en av de metoder som jobbar med dessa frågor.

Interpersonell psykoterapi, IPT, är en terapiform som kom till som en depressionsbehandling, men som  anpassats och utvärderats vid andra diagnoser, exempelvis  just ätstörningar, bipolär sjukdom, posttraumatiskt stressyndrom. IPT handlar om hur psykiska problem påverkar relationerna till andra och omvänt hur utmaningar i mänskliga relationer påverkar hur man mår psykiskt. Upprepade studier talar för att IPT är ett trovärdigt behandlingsalternativ vid ätstörning när vi talar om bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Vid anorexi behövs mer forskning för att kunna uttala sig om effekten av IPT. Att jobba med IPT i ett sekventiellt format för att våga lämna rollen som sjuk och ensam i en styrande relation med ätstörnigen till att våga gå in i en roll av att vara frisk med alla dess utmaningar, är sannolikt av stort värde. Nedan finns en föreläsning om IPT vid ätstörning som jag spelade in i samband med att jag skulle berätta om metoden för psykologstudenterna i Linköping. Håll tillgodo för den som är intresserad.